Om tuk-tuken

Vårt huvudtransportmedel här på Koh Lanta är vår tuk-tuk. Med denna har vi tagit oss runt till de flesta platser här på ön, med undantag av de allra sydligaste delarna där backarna är alltför branta. En tuk-tuk är en vespa (oftast Honda) med 100 cc motor med en sidovagn med tak. Det finns massor av sådana här, många används som taxi. Vi har ännu inte lyckats lista ut vem som tillverkar alla dessa tuk-tuks, de ser ut som hemmabyggen, men eftersom alla ser i stort sett likadana ut så utgår vi ifrån att det finns någon eller några fabriker som bygger dem.

Att köra här kan vara lite svettigt (även om det fläktar skönt i värmen), ofta så möter man vespor, motorcyklar och tuk-tuks på fel sida av vägen. Ska man göra en högersväng (det är vänstertrafik här) så kör man ofta över på ”fel sida” ett tag innan och kör efter höger vägren, mot trafiken. Detta resulterar ibland i ett ögonblick av lätt panik, ”jag kör ju på fel sida”, innan jag kommer ihåg att det är vänstertrafik. Att köra om på insidan är inte heller ovanligt. Trafiken kan alltså komma från alla möjliga håll, så det gäller att alltid att se upp... och vägarna är oftast dåliga... betong som spruckit sönder. Så det går inte så fort, 30-40 km/h, men eftersom ön endast är tre mil lång så hinner man rätt långt på en dag.

Men vi gillar vår tuk-tuk och funderar på om man inte skulle kunna skaffa en hemma i Sverige för kortare resor till skola, dagis och affär. Men jag undrar vad polisen skulle säga...

Huvudgatan, Klong Dao.

Utfarten från Lilla svenska skolan. 

Längs huvudvägen, Klong Dao. 

Elias trivs rätt bra i tuk-tuken...

Vi har bytt tuk-tuk till en med litet stötdämpning...

 här nya vrålåket framför vår port.

Vår gata.

Apropå polisen så har det varit trafikkontroll på huvudgatan i snart en vecka. Men vi förstår inte vad polisen kontrollerar. Det sitter ett halvt dussin uniformerade poliser på en restaurang invid vägen med block framför sig beredda att skriva (ut böter?), men vi har inte sett att de stoppat någon. De bara sitter där. Samt äter mat. Någon sa att de kollar att motorcyklisterna använder hjälm, men jag har aldrig sett att de stoppat någon som saknar hjälm (de flesta använder inte hjälm trots att detta är obligatoriskt). Först trodde vi att de var ute efter turister som kör tuk-tuk, eftersom detta egentligen inte är tillåtet, så vi åkte inte förbi där under en dag, men eftersom detta är enda vägen om man ska söderut så var vi tvungna att åka förbi, och inget hände.

Vår tuk-tuk har vi hyrt av Mr. Somchai. Han är en allfixare här. Han hyr ut bilar, motorcyklar och tuk-tuks, han kör taxitransporter (det var han som körde oss till och hämtade oss i Ao Nang), han kan fixa båtbiljetter och ordna sightseeingturer... han kan även fixa fram billiga skaldjur... han har alltså alla de rätta kontakterna. Mr Somchai och hans son fixade även vår barnvagn som gick sönder på flyget hit. Vi trodde den var utom all hjälp men de svetsade fast hjulaxeln och den har sedan dess fungerat alldeles utmärkt. I Mr Somchais garage har han och hans fru även en restaurang. Man sitter i garaget vid några enkla bord, eller hämtar hem mat därifrån. Fru Somchais paneng är den godaste vi har ätit här på Koh Lanta och en rätt kostar bara 50 baht, vilket är 12-13 kronor. Mycket gott och prisvärt alltså, och lite exotiskt. 

Mr Somchais garage - där bakom motorcyklisten.

/Micke